Det började med små dikter jag skrev i html 1995. Därefter skrev jag krasst postironisk prosapoesi på knasigt.nu (rip) och dagbok på diverse pubertala communities. Allt detta är preskriberat och den enda person förutom jag som haft en kopia raderade den för ett hyreskontrakt i Stockholms innerstad.
I samma veva började jag blogga på riktigt. Jag hade en blogg som hette insaneNinjaChild och en annan som hette Resegaranti. (Den senare hade en undertitel som jag inte längre är helt bekväm med och därför inte gärna skriver ut här.) Jag tog livet av båda och startade mitt claim to fame, Dyslesbisk. Jag hade ett i mitt tycke stort antal läsare och vid toppar som Facebook für Führers, Landskapsfunktionshinder och Döda politiska karriärers sällskap sprang min statistik iväg till siffror som fick mig att förstå hur otroligt kraftfullt sociala medier kan vara när det gäller att nå ut.
Men jag tröttnade. Jag fastnade i en nisch, jag skrev allt oftare gnälligt och allt mer sällan roligt – och eftersom det blivit så tydligt att jag var en av alla dessa “politiska bloggare” kände jag inte att jag hade utrymme att skriva om annat som intresserar och roar mig minst lika mycket. Därför dog Dyslesbisk. Därefter tog det väl några veckor eller kanske till och med månader innan jag började bli sugen på att blogga igen. Därefter tog det ytterligare en tid innan jag tog mig tid att sätta upp en ny blogg på en ny plattform. Därefter tog det ytterligare en liten stund att skriva ett par texter för att komma igång.
Nu är jag klar; nu är jag här. Hej, igen!
Jag kommer inte att vara lika strikt i mina ämnesval, vilket innebär att den här bloggen kanske blir mer personlig än min förra och jag inser att målgruppen inte är lika tydlig. Kanske kommer jag inte att ha lika många läsare som förut, men förhoppningsvis hittar jag istället några nya. Länka gärna till mig om du gillar vad jag skriver. Skriv gärna en kommentar om du har åsikter och är sugen på debatt. Berätta gärna för mig hur jag kan bli bättre. Jag älskar internet, så om du är en del av det är det troligt att jag på något sätt, någonstans, älskar även någon liten del av dig.
Välkommen,
Fredrik
PS. Den här galet snygga bilden på mig, den har en norrlänning med hår under fötterna, Elin Jonsson a.k.a. Orchidpussy, gjort. Hon ska ha ett stort tack för det, liksom jag är Micke Kazarnowizc tacksam för en direkt ypperlig introduktion till WordPress. DS.
PPS. Nu kanske du besviket tänker “Men har du inte skrivit något mer i din nya blogg än det här?” Jo, det har jag. Typ sju poster, men de ligger som utkast och börjar pytsas ut med start i morgon. DS.
PPPS. Tack också till alla som hjälpt mig med lanseringen <3 DS.
Relaterade inlägg:
{ 2 trackbacks }
{ 6 comments… read them below or add one }
Äntligen! <3
Bilden är så sjukt snygg.
@Julia: Eller hur! Jag visste ju att Elin skulle göra det bra, men jag är ändå både imponerad och galet nöjd.
Hurra! Nu blir allt roligt igen.
Jag känner pressen :)
Gud vad roligt att du är tillbaka!