Att politiker trixar med siffror är i sig ingenting nytt, men nu börjar det bli mer än lovligt förvirrat vilka som är låg- respektive höginkomsttagare.
Det började med Josefin Brink (V), som 5:07 in i det här klippet förklarar att de rödgröna vill höja skatten för höginkomsttagarna. Det är, enligt Brink, “de som har de högre inkomsterna, ungefär 50 procent av befolkningen”.
Varannan svensk skulle alltså vara höginkomsttagare – och det är ju smidigt att så många som möjligt är det när man vill höja skatten enbart för dessa.
Nu har Almega kontrat genom att i en rapport om RUT-avdraget definiera de lägsta inkomsterna som “under 200.000 kronor per år”. Som bland andra Marika Lindgren Åsbrink visar, skulle det innebära att 50,8 procent av befolkningen är låginkomsttagare.
Varannan svensk skulle vara låginkomsttagare – och det är ju smidigt om man vill visa att även dessa köper hushållsnära tjänster.
Det röda laget tycker alltså att 50 procent är höginkomsttagare medan det blå laget tycker att 50 procent är låginkomsttagare. Det låter ju som att det kan mötas där, men nej: De blå tycker att det röda lagets definition är orimlig och det röda laget tycker att det blå lagets definition är vilseledande. Heja.
Relaterade inlägg:
{ 1 trackback }
{ 6 comments… read them below or add one }
Detta är landet lagom, det förlovade mellanmjölkslandet. Hur skulle befolkningen kunna delas in på något annat sätt än att minst hälften vore något annat än lagom? De kallas i politisk terminologi för medelinkomsttagare.
Hur många de är blir det nog olika svar på beroende på vem du frågar…
Ja, man kan ju tänka sig låg/medel/hög som t.ex. 50/25/25 och 25/25/50, eller varför inte 25/50/25. I mina ögon känns det som 1/98/1 är nära verkligheten…
Heeej Heej Fredrik :)
Håller med Andreas där..
Kolla gärna in min nya blogg och komentera :)
http://mathildawentzel.blogg.se
MIND = BLOWN
Tack för denna strålande analys. Den förgyller denna gråmulna morgon.
Tack själv, Eva!