Dave Niehaus dog i går. Innan dess var han den främste rösten i sändningar från Seattle Mariners matcher och han hade så varit från klubbens grundande 1977 till deras senaste match 2010. Då var han 75 år. I 34 år kommenterade han över 5.000 matcher; alla som följer klubben känner den genom Niehaus ord. Han är just nu trending topic på Twitter (nio trending topics lokalt i Seattle, till och med), den amerikanska bloggosfären fylls av gråtande män och alla som älskar baseboll har honom i sina tankar.

Dave Niehaus målande beskrivningar, tryggt åldrande stämma och plötsligt upphetsade tonläge vann honom kärlek, respekt och den finaste utmärkelse en amerikansk basebolljournalist kan få. Han har skapat uttryck som “Bring out the rye bread, grandma, it’s grand salami time!” och hans “My oh my!” ekar över hela nordvästra USA. Det var han som gav Alex Rodriguez smeknamnet A-Rod och det var han som döpte Franklin Gutierrez till Death to Flying Things. Det var han, Dave Niehaus, som för alltid bevarade det största ögonblicket i Mariners historia:

Niehaus: Edgar Double.

Jag har gråtit flera gånger i dag. Jag har ärligt talat svårt att tänka mig att Seattle Mariners kommer att spela baseboll utan Dave Niehaus i radiobåset. Det kommer de naturligtvis att göra, men just nu ser jag hellre bakåt än framåt: Dave Niehaus: Calls 1977-2010.

Vila i frid, Dave. För det baseboll betyder för mig, är jag dig evigt tacksam.

Relaterade inlägg:

1. Basebollnördens vår är här!
2. Avslappnad på jobbet
3. Fredrik vs RPM

San Francisco Giants vann i natt World Series, finalen i den amerikanska basebollen, och kan därmed titulera sig World Champions.

“Världsmästare”, säger då några, “är det inte lite övermaga att USA utser världsmästarna efter en uppgörelse i en nationell liga?” Nej, det är faktiskt högst rimligt.

USA:s basebollserie, Major League Baseball, är nämligen en samlingsplats för de bästa spelarna i världen. Hit kommer (med några få undantag) de bästa japanerna och sydkoreanerna, det är här Dominikanska republikens och Venezuelas alla stjärnor spelar och det är på MLB det kubanska landslagets hjälte siktar när han bygger sig en flotte och paddlar över till Florida. Om du kan spela baseboll är du välkommen hit och det oavsett vilket språk du talar; baseball spoken here.

Det betyder inte att USA:s landslag är det bästa i världen (de kan snarare rankas 6:a efter de länder som tidigare nämnts), men det betyder att USA med gott fog kan kalla det bästa laget i MLB för världsmästare.

Grattis, Giants, till världsmästerskapet!

Relaterade inlägg:

1. Rör inte min kompis, Arizona!
2. En röst har tystnat
3. Avslappnad på jobbet

Jag är mycket intresserad av amerikansk politik, men jag besitter inte de djupa kunskaper som till exempel Johan Ingerö och Billy McCormac kan erbjuda. Det spelar dock mindre roll, ty en annan timbroit, Roland Poirier Martinsson, har nyligen lärt mig att det finns sätt att förutse valresultat med ännu större säkerhet än när en bläckfisk tippar utgången av en fotbollsmatch.

Det finns nämligen en indikator som är långt mer precis än alla politiska experters kvalificerade gissningar och aldrig så noggrant sammanvägda opinionsundersökningar: Resultatet i den All Star-match som varje sommar spelas mellan de bästa basebollspelarna i American respektive National League. Detta enligt Politico, som läst Eric J. Ostermeiers forskning i ämnet.

Varje gång republikanerna tagit över ett tvåsiffrigt antal platser i representanthuset har detta föregåtts av att National League vunnit. Varje gång de ökat med minst fem stolar i senaten har bollsporten förutspått även detta medelst National League-vinst. Och när demokraterna har ökat med minst fem stolar har American League vunnit några månader innan.

I år vann National League för första gången på 13 år, vilket alltså innebär att republikanerna kommer att sopa mattan med demokraterna i höstens val till den amerikanska kongressen.

Relaterade inlägg:

1. Lady Gaga gillar baseboll!
2. Rör inte min kompis, Arizona!
3. Världsmästare? Ja, faktiskt!

Arizonas nya immigrationslag är en obehaglig historia som stipulerar att polisen med hänvisning till “reasonable suspicion” gällande en persons rätt att lagligen vistas i USA, har rätt att frihetsberöva personer som inte på plats kan bevisa att de har rätt att vistas i USA. I praktiken innebär det alla som inte är vita, och speciellt då hispanics, ständigt måste kunna tillfredsställa ett Papieren, bitte! om de inte vill tillbringa några dagar bakom lås och bom.

De lokala politikerna står fast vid sin lag, men utanför Arizonas gränser är få imponerade. New Yorks borgmästare Michael Bloomberg kallar lagen för ett nationellt självmord, såväl makarna Clinton som Barack Obama motsätter sig lagen och justitiedepartementet överväger att pröva lagens laglighet i domstol. Men de starkaste protesterna kommer från idrotten.

Baseboll är den största sporten i USA, men de bästa spelarna är sällan födda i USA – när landslag möts i World  Baseball Classic förlorar USA mot lag som Dominikanska republiken, Venezuela och Kuba. I högstaserien är cirka 25 procent av spelarna hispanics och många av de övriga kommer även de från andra länder än USA. Spelarorganisationen MLBPA påpekar därför att

These international players are very much a part of our national pastime (…) Their contributions to our sport have been invaluable, and their exploits have been witnessed, enjoyed and applauded by millions of Americans. All of them (…) have gone to great lengths to ensure full compliance with federal immigration law.

Arizona har ett basebollag, Diamondbacks, och det laget ska andra lag möta. Dessutom har ungefär hälften av alla lag träningsanläggningar i Arizona, där de tillbringar våren. Nästa år är det tänkt att All Star-matchen ska spelas i Arizona. Det innebär att tusentals spelare av internationell bakgrund kan lära känna Arizonas nya lagstiftning vid ett inte så angenämt möte.

Därav protesterna och därav hot om att bojkotta Diamondbacks hemmamatcher och att flytta All Star-matchen. Spelare har sporten att tacka för att de funnit en väg bort från fattigdom. Fans har invandringen att tacka för att sporten håller en sådan hög kvalitet. Människor från alla länder har intresse i att ingen delstat stiftar rasistiska lagar.

Bara i “mitt” lag, Seattle Mariners, finns tiotalet nationaliteter. Många talar inte ens engelska, men alla är lika välkomna. Språkbarriären rivs med en enkel skylt i omklädningsrummet: Baseball Spoken Here. Det är en sport som förenar, en sport i vilken människor möts och det är definitivt en sport som liksom stater mår bäst när människor får röra på sig – utan att ifrågasättas baserat på hudfärg. Så rör inte min kompis, Arizona!

Relaterade inlägg:

1. Rör inte mitt snus (2010 edition)
2. Världsmästare? Ja, faktiskt!
3. “Härmed håller jag inte längre på Hammarby”

Men hon håller tyvärr på Yankees. Det är smaklöst.

Relaterade inlägg:

1. Jag gillar Åsa Vilbäck
2. Baseboll bättre än bläckfisk: GOP vinner
3. Fredrik vs RPM, rond 2

Felix Hernandez är Seattle Mariners förstepitcher. Han är ung, han har aldrig spelat för någon annan klubb och han var en hårsmån ifrån att vinna Cy Young Award (priset till bästa pitcher) 2009. Han kallas för “El Rey”, kungen. Så bra är han. För att vara en ung pitcher med tunga förväntningar vilande på sina axlar är han dessutom mycket cool.

Titta på det här klippet. Lägg märke till att bollen kommer rakt emot honom. Uppmärksamma hur han tar den med handsken, bollar över den till handen och lobbar den till förstebasmannen. Titta på hur han tuggar tuggummi när han går därifrån. Där ser ni någon som är avslappnad på jobbet.

Relaterade inlägg:

1. En röst har tystnat
2. Fredrik vs RPM, rond 2
3. Tema passion på Hej internet

Team Fredrik

Som jag tidigare berättat är det lite extra spännande när mitt lag Mariners möter Giants, eftersom en av mina medarbetare (@gurkapa) och en konservativ filosof (RPM) håller på SF-laget. Årets första möte slutade i förlust, men i natt var det dags igen och den här gången gick det bättre.

Team RPM

Giants stjärnpitcher Tim Lincecum fick chansen på nytt, men han tillät 4 runs, 6 hits och 2 walks på 2.2 innings. Mariners fyra Ian Snell höll nollan i tre innings medan slagmännen visade honom sitt stöd med sex runs till seger 6-1. Fortfarande bara träningsmatcher, men ställningen är nu RPM 1, Fredrik 1.

Kuriosa: Min älskade vän Sanna (@jesuisiriis) håller på Minnesota Twins. Basebollaget, inte Brenda och Brandon Walsh från Beverly Hills, 90210.

Relaterade inlägg:

1. Fredrik vs RPM
2. Världsmästare? Ja, faktiskt!
3. En röst har tystnat

Nedanstående citat är den vackraste sportprosa jag vet. Det handlar om baseboll, men vem som helst som gillar sport kommer att uppskatta det – och det gäller även alla som tycker om ord, språk och text.

It is foolish and childish, on the face of it, to affiliate ourselves with anything so insignificant and patently contrived and commercially exploitive as a professional sports team, and the amused superiority and icy scorn that the non-fan directs at the sports nut (I know this look — I know it by heart) is understandable and almost unanswerable. Almost. What is left out of this calculation, it seems to me, is the business of caring — caring deeply and passionately, really caring — which is a capacity or an emotion that has almost gone out of our lives. And so it seems possible that we have come to a time when it no longer matters so much what the caring is about, how frail or foolish is the object of that concern, as long as the feeling itself can be saved. Naivete — the infantile and ignoble joy that sends a grown man or woman to dancing and shouting with joy in the middle of the night over the haphazardous flight of a distant ball — seems a small price to pay for such a gift.

Roger Angell, Agincourt and after, ur “Five seasons”.

Relaterade inlägg:

1. Meme: Ichiro destroying the Earth
2. Rör inte min kompis, Arizona!
3. Basebollnördens vår är här!

Team Fredrik

Nu är den riktiga basebollsäsongen bara veckor bort och redan i morgon spelas de första träningsmatcherna i de ligor som pågår under spring training. Det brukar vara matcher fulla av byten och annat som hör försäsongen till, men det är baseboll och därför särdeles intressant per min egen definition.

Team RPM

Mariners första motståndare är Giants. Det blir mycket spännande bland annat för att Giants och Mariners är parallella lag, men också för att min kollega @gurkapa förmodligen håller på Giants. (“Förmodligen” eftersom han inte är så där väldigt intresserad.)

Dessutom har jag funnit en ny vän att diskutera baseboll med, den konservative filosofen Roland Poirier Martinsson, och hans favoritlag är, just det, Giants.

Jag hoppas att vi ses igen i World Series, RPM!

<uppdatering>
2010-03-04 00.52
Trots att Mariners hämtade in underläge 5-7 i den sista inningen, fick de i förlängningen se sig besegrade med 7-8. Trösten är att träningsmatcherna inte säger mycket om lagen, eftersom de experimenterar friskt och ger många oprövade kort chansen. RPM 1, Fredrik 0.
</uppdatering>

Relaterade inlägg:

1. Fredrik vs RPM, rond 2
2. Världsmästare? Ja, faktiskt!
3. En röst har tystnat

I går började basebollens försäsong med att pitchers och catchers anmälde sin närvaro till respektive lags vårträning. För mig som basebollfan innebär det att fyra långa månader utan baseboll äntligen är över: Vårträningen pågår februari-mars, från april till oktober spelas 162 grundserieomgångar och ett slutspel, men därefter är året över och hela livet blir lite tråkigare. Men nu är det kul igen! Nu kan jag vakna till färska bloggposter, lyssna på podcasts på vägen till jobbet och se en match eller två innan jag somnar och drömmer om mitt happy place, Safeco Field. Ni har ingen aning om hur lycklig det gör mig. De som inte gillar baseboll tenderar nämligen att hävda att det är en långsam och händelselös sport som i bästa fall avgörs av en publikvänlig homerun i nionde inningen. Jag tror att dylika fördomar berövar många nördar den potentiella guldgruva baseboll är, ty baseboll har något som andra sporter saknar: Sabermetrics!

Regressionsanalys av homeruns & groundballs.

Sabermetrics är evidensbaserad analys av baseboll, ett metodiskt sätt att med hjälp av matematik och statistik kunna dra objektiva slutsatser om spelarna, lagen, arenorna eller om en given situation i en viss match. Det möjliggörs tack vare att otroliga mängder data samlas in, så att det finns en rik historia att köra sina beräkningar på. Man kan med exakthet säga hur ofta en vänsterhänt slagman slår en homerun till leftfield i Boston och sedan bryta ner det i hur den siffran påverkas om det är varmt eller kallt, om pitchern kastar en fastball eller en change-up, om baserna är fulla eller om han är först ut i matchen, om det är mars eller september, om hans lag leder eller ligger under och så vidare i all evighet amen. Eftersom lagen är många och har spelat sex matcher per vecka  i många år, har varje tänkbar situation redan ägt rum tillräckligt många gånger för att man ska kunna göra ett rimligt antagande om det troliga utfallet av ett sådant förlopp.

Joe Mauer är min vän Sannas favoritspelare.

På så sätt kan man beräkna hur stor chans ett lag har att vinna en match om de leder med 2-1 i toppen av den andra inningen, har en löpare på första bas och två spelare brända – och framför allt vilken risk och avkastning det finns  i att låta löparen försöka att stjäla andra bas. Man kan också estimera en spelares värde för ett lag i så väl antal vunna matcher per säsong som i faktiska dollar och cent. Eller fastställa konsekvenserna i antalet poäng ett lag tappar eller vinner om de flyttar en viss spelare till en ny position. Det är paradiset för matematiker, statistiker, ekonomer och folk som “bara gillar sport”. Och trots att jag ibland kan känna mig udda i mitt intresse, är en sabermetriker aldrig ensam – det finns en enorm bloggosfär, oändliga diskussionsfora och naturligtvis alla resurser från stora databaser till experternas tweets. Dessutom får man på köpet all den glädje, allt det hopp, all den sorg och all den besvikelse som det innebär att heja på ett lag.

Relaterade inlägg:

1. Här är den, permobilen
2. En röst har tystnat
3. Fredrik vs RPM