Den nordsvenska pressfrihetens flaggskepp, de tvenne syskonpublikationerna Tidningen Ångermanland och Örnsköldsviks Allehanda, har återigen haft den goda smaken att skänka utrymme till undertecknad. Läs min fjärde krönika, den här gången om monarkin, här.

Relaterade inlägg:

1. Min första krönika i TÅ/ÖA
2. Min tredje krönika i TÅ/ÖA
3. Min andra krönika i TÅ/ÖA

Nu kan ni läsa min tredje krönika de förträffliga bladen Tidningen Ångermanland och Örnsköldsviks Allehanda: Den alldeles för generösa föräldraförsäkringen.

Relaterade inlägg:

1. Min fjärde krönika i TÅ/ÖA
2. Min andra krönika i TÅ/ÖA
3. Min första krönika i TÅ/ÖA

I dag publicerades min andra krönika i de norrländska giganterna Tidningen Ångermanland och Örnsköldsviks Allehanda. Den handlar om Miljöpartiet och om deras aviga syn på idén om grön skatteväxling. Jag gillar rubriken:

De goda, de onda, de gröna.

Relaterade inlägg:

1. Min första krönika i TÅ/ÖA
2. Min fjärde krönika i TÅ/ÖA
3. Min tredje krönika i TÅ/ÖA

I dag publicerades min första krönika i Tidningen Ångermanland och Örnsköldviks Allehanda. Det känns väldigt roligt för mig och jag är både stolt och tacksam för alla positiva tillrop jag fått under dagen.

I tidningen ser det ut som på bilden ovan. Här kan ni läsa texten på webben och, om ni så skulle önska, gilla, kommentera och allt det där sociala.

Relaterade inlägg:

1. Min tredje krönika i TÅ/ÖA
2. Min andra krönika i TÅ/ÖA
3. Min fjärde krönika i TÅ/ÖA

Det finns många saker som kan få en att sluta blogga (två barn är till exempel fler än en WordPress-installation), men tyvärr inte så många som kan få en att börja om igen. Det är därför jag slutar oftare än vad jag börjar, eller i alla fall hamnar i ganska långa luckor när jag tar en paus. Nu har jag dock anledning att börja blogga igen, eftersom jag har fått anledning att skriva regelbundet och därför, tja, behöver göra just det.

Lustigt nog började det med att jag på Twitter länkade till den här posten och påpekade att slutklämmen satt så klockrent att det var något av ett under att jag inte omedelbart fick uppdrag som krönikör. Den vakne redaktören Anders Rönmark gav mig medhåll och erbjöd mig att skriva krönikor på de liberala ledarsidorna i Tidningen Ångermanland och Örnsköldsviks Allehanda, och på Allehanda.se. Först var jag rädd att nyheten skulle överskuggas av finanskris, krig, terrordåd och kungabebis – samt av att SvD samtidigt kontrakterade Johan Ingerö och DN Hans Rosling – men jag fick massor av gratulationer på Twitter och Facebook. Tack för det! Det var egentligen bara på Google+ ingen brydde sig, eftersom man där var fullt upptagen med att diskutera… Google+.

Jag ser verkligen fram emot att skriva krönikor, jag är mycket glad att Anders ger mig det förtroendet och det betyder lite extra för mig att det är just i lokalpressen i Norrland. Min kärlek till Norrland är så stor att jag inte med ett ord tänker beröra sådana värdsliga ting som kommunal skatteutjämning.

Schemat för hösten är inte klart ännu, men i väntan på min första text kan ni ägna er åt att gissa vad den kommer att handla om.

Relaterade inlägg:

1. Min första krönika i TÅ/ÖA
2. Min andra krönika i TÅ/ÖA
3. Min tredje krönika i TÅ/ÖA

I dag gästspelar jag som Dagens t-shirt hos Julia Skott.

Inga relaterade inlägg.

Nu finns min artikel i Neo översatt till engelska i The Local. Kul!

Relaterade inlägg:

1. Världen håller andan
2. Rödgröna clowner
3. Nytt nummer av Neo

Min artikel i Neo har bra spinn och förutom att jag ombetts översätta den till engelska, gjordes den till huvudnummer på Svenska Dagbladets ledarsida i går. Dessutom har jag bidragit till Nyheter 24:s Vem är veckans stolpskott? Jag förslog Esabelle Dingizians, som vill se offentliganställda clowner i äldrevården. Själv föredrar jag att de håller sig i politiken.

Relaterade inlägg:

1. Dr Bergh klär av de rödgröna
2. Den rödgröna matematiken
3. Rödgröna kostade Stockholm 733.000 kr

Neo nummer 4 har sett dagens ljus och redaktionen lyfter bland annat fram min text Världen håller andan. Jättekul, tycker jag, eftersom det var ett jobb jag tyckte om att göra och ett resultat som jag själv tyckte blev riktigt bra. Både viktigt och kul, liksom.

Ett stort tack till alla ni som hört av er med uppmuntrande kommentarer! Ni är några för många för att jag ska hinna tacka er individuellt, men ni ska veta att era ord värmer. Själv vill jag rekommendera Johan Ingerös generöst långa porträtt Hon älskar politik.

Relaterade inlägg:

1. Hela världen håller andan!
2. “Härmed håller jag inte längre på Hammarby”
3. Don’t Ask, do tell

I diagrammet nedan åskådliggörs rödgrön fördelningspolitik: 90 procent av befolkningen får mer pengar, 10 procent får mindre pengar. Det skulle kunna attrahera 9 av 10 väljare (om vi utgår från att alla är egoister utan förståelse för nationalekonomi), men det stämmer helt enkelt inte.

Andreas Bergh avslöjar tricket i ett blogginlägg. De rödgröna har bett RUT (Riksdagens utredningstjänst) att räkna på sådant som skattesänkningar och höjda bidrag, men de instruerade RUT att inte inkludera de skattehöjningar som de rödgröna vill göra! Maria Wetterstrand (MP) säger ändå:

Enligt riksdagens utredningstjänsts beräkningar får 90 procent av befolkningen mer pengar i plånboken med det rödgröna budgetförslaget.

Det är som att be RUT att räkna antalet cyklar och sedan slå fast att det inte finns några bilar. Det är fräckt, det är falskt och det är att missbruka RUT i syfte att vilseleda befolkningen. Anders Wallner (MP) försöker försvara:

Om siffrorna inte stämmer är det, mig veterligen, riksdagens utredningstjänst som inte kan räkna.

Anders, käre vän: RUT kan räkna. De påpekar till och med att det – med det sätt ni bett dem att räkna – saknas nio miljarder för att bilden ska gå ihop. De har räknat ut det ni bett dem att räkna ut, men ni använder det till att påstå något annat. Det är helt enkelt inte hederligt.

Läs Andreas Berghs fördjupande kritik, i vilken ni även hittar ett tips på vidare läsning om en minst sagt märklig syn på miljöskatter.

Relaterade inlägg:

1. Den rödgröna matematiken
2. Miljöpartiet de dyra
3. Miljöpartiet de kloka