I min första krönika i Norrlands största tidning skrev jag om den kärlek politiska tyckare låtsas känna för sina motståndare – tidigare partiledare hyllas på ett sätt som aldrig inträffar under tiden de är verksamma och man känner en stor oro för att pågående utveckling inte ska falla väljarna i smaken. Det verkar även finnas en viss värme mellan konkurrerande ledarredaktioner, ty under veckan som gått har skribenterna på Aftonbladet gjort allt för att bevisa min tes.

Det började med denna oro för att Miljöpartiet plötsligt skulle ha blivit Moderaterna. De gröna utmålas som radikala skattesänkare (I wish!) vars företrädare umgås med – håll i er nu! – borgerliga politiker och “twittrar med sina nya kompisar från ­högertankesmedjan Timbro”. Att Mattias Svensson, som utan tvekan är en av “kompisarna” som avses, röstar på Miljöpartiet och inte jobbar på Timbro spelar i sammanhanget mindre roll. Ledaren avslutas med en insinuation om att väljarna inte uppskattar det:

Redan dagen efter följer de upp med rädsla för att Centerpartiet skulle vara på väg bort från sina väljare. Bättre var det förr, innan liberaaala kvinnor som Maud Olofsson och Annie Lööf styrde partiet:

För andra dagen i rad är det tydligt att omtanken om väljarna är drivkraften:

Någonstans är det väldigt vackert att en sossetrogen redaktion känner så mycket för folk som röstar på helt andra partier, men jag har svårt att skaka av mig en obehaglig känsla: Tänk om de egentligen bara låtsas vara oroliga, för att få tillfälle att liksom tipsa andras väljare om att de inte längre borde rösta på något annat än Socialdemokraterna?

Relaterade inlägg:

1. Valets överraskning: Centerpartiet
2. Mina röster går till …
3. Kris för röd ledare och grön politik

Proposition 2004/05:171 om lägenhetsregister är ett typexempel på vad som händer med politiker när de får makt. Det var de rödgröna som skrev lagen och de borgerliga partierna riktade då kritik mot vad ett lägenhetsregister innebär för medborgarnas rätt att inte kartläggas. Sedan kom valet och den första av hittills två segrar för Alliansen, varpå de borgerliga snabbt bytte fot och tyckte att behovet av statistik är större än behovet av integritet. Därför har Skatteverket nu börjat skicka ut blanketter på vilka vi snällt förväntas uppge det för ändamålet framtagna numret på den lägenhet vi bor i.

Här finns det utrymme för lite stillsam aktivism. Jag bad därför Twitter om hjälp med förslag på nummer som är både roligare och mindre avslöjande än de “1201″ och “1403″ som staten vill att du ska ge dem. Här följer förslag från bland andra @aotomtaotom, @folin, @JohanHedin_PLC, @isobelsverkstad, @davidjonasson, @olaberg, och @perhagwall.

• 0/0
• NULL
• π
• 23
• 42
• 127.0.0.1
• 349
• 666
• 1337
• 1984
• 2257
• 4711
• 40 000 000 000 000
• ∞
• lgh’); DROP TABLE *;–

Se där! Femton friska förslag på hur du kan skoja lite med staten samtidigt som du påminner en byråkrat om att han jobbar för dig och inte tvärtom. Dessutom kan du roa dig med att se om du förstår alla lägenhetsnummer och de referenser de bär med sig. Skulle du känna dig extremt tråkigt finns det dessutom ytterligare en god idé: Kasta bort blanketten och de påminnelser som må följa den.

Relaterade inlägg:

1. Vänstern roligare med helium
2. Det osynliga jobbskatteavdraget
3. Rödgröna kostade Stockholm 733.000 kr

Tänk att vi har ett valsystem i vilket alla myndiga – oavsett kön, hudfärg, klass, sexualitet och intelligens – får rösta. Tänk att vi får välja våra representanter utan varken våldsamheter, misstankar om fusk eller rädsla för repressalier. Tänk att våra företrädare sedan ska verka i ett politiskt system med ramar, proportioner och inbyggda bromsar som gör allting så där lagom långsamt att de inte kan göra någon större skada innan det är val igen.

Tänk att vi har rätten – och äran! – att rösta i allmänna och fria val där varje människa har en och blott en röst. Tänk att vi har tryckfrihet, yttrandefrihet och föreningsfrihet. Tänk att vi betraktas som lika inför lagen och som oskyldiga tills motsatsen bevisats.

Tänk att vi har rätt att välja, att välja hur vi väljer och att välja hur vi förhåller oss till det. Tänk att vi har rätt att att göra fel, rätt att göra om och rätt att göra rätt. Tänk, vilket fantastiskt val!

Relaterade inlägg:

1. Spela på Val 2010
2. Vilket skulle bevisas
3. Och taktikröstarna, så klart!

Jag tycker att det här valet är svårare än alla andra val jag tidigare röstat i. Den regeringen jag var med om att ge makten har delvis gjort ett bra jobb, delvis gått bort sig totalt. Samtidigt har jag aldrig upplevt maken till en mer vilsen opposition och bortsett från några enstaka proffs är jag osäker på om de alls har kompetensen att regera ett land. Lägg därtill att jag tror att det är bra per se att det lååånga socialdemokratiska maktinnehavet någon gång bryts med mer än en enda mandatperiod – samt att det är roligare att rösta på vinnare! – och det står klart att jag röstar på Alliansen. Det är också där jag hittar de kandidater som bäst delar mina egna åsikter.

Vill ni läsa längre och mer djupgående motiveringar än så kan jag med värme rekommendera mina goda vänner Mattias Svensson (MP), Johan Ingerö (KD) och Magnus Betnér (lottar mellan MP, C, FP och M). Men nu till mina egna röster…

I valet till riksdagen behöver jag inte taktikrösta och kan därför fritt välja kandidat. Det finns många värdiga vinnare (flera av dem nämns av Mattias Svensson), men jag har till slut fastnat för Johan Hedin (C). Hedin är en liberal som jag vet var jag har, han är riktigt trevlig och hans profilfrågor (företagande, mat, dryck, trafik och miljö) passar mig. För mig är det viktigt att min riksdagsman ska vara någon jag kan kontakta, diskutera med och ställa till svars och det kan jag med Johan Hedin.

I valet till kommunfullmäktige i Stockholm stad blir det lite svårare. Här kan det nämligen krävas ett slags omvänt taktikröstande – valkretsarnas konstruktion och frånvaron av utjämningsmandat gör att massor av röster på småpartier (C och KD) blir helt bortkastade. Jag väljer därför mellan M och FP, men finner anledning att straffa FP (lite orättvist för dumheter som hänt på riksnivå och mer välförtjänst för den ytterst fånigt populistiska kampanjen mot skyskrapor i Stockholm) och min röst landar därför på en moderat. Pinsamt nog har jag ingen större koll på lokala politiker, så jag har frågat människor jag litar på om råd. När alla sade samma namn bestämde jag mig för Regina Kevius.

I kommunalvalet har min käre vän Anders Wallner (MP) länge varit ett alternativ. Honom vet jag också precis var jag har och ibland är det mer värt än att tycka likadant. Dessutom är han en av de få politiker som faktiskt har något slags kompetens och vilja kring tillgänglighet. När jag var helt säker på borgerlig seger i stadshuset tänkte jag rösta på honom i syfte att välja bästa möjliga opposition, men nu har jag valrörelsefrossa och vågar inte chansa.

I valet till Stockholms läns landsting har jag inte den blekaste aning om vem jag ska rösta på. Kandiderande politiker, pålästa läsare och betalda PR-konsulter är därför välkomna att presentera sitt case för mig. I’m all ears.

Relaterade inlägg:

1. Valets överraskning: Centerpartiet
2. Vilket skulle bevisas
3. Till var och en efter behov

Att slå vad är roligt! Det lägger till en dimension av egen tävling till något som oftast är en tävling i sig självt, det ger möjlighet att vinna både ära och annat, och det ger en anledning att sätta sig in i vad som komma skall. Jag har själv ägnat mig åt vänskapliga vad gällande bland annat om Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen. För den som föredrar bookmakers framför vänner finns det dessutom många goda möjligheter att placera kommersiella vad.

Unibet erbjuder i nuläget 62 spelobjekt inför valet på söndag. Jag har analyserat oddsen och kommit fram till att följande spel ser intressanta ut. (Det finns en del glasklara spel, men då dessa sällan betalar ut mer än 1,05 gånger insatsen är det inte speciellt intressant.)

Centerpartiet över 5,5 % till 1,70
Centerpartiet får troligen mer än 5,5 %, varför 1,70 är spelbart.

Miljöpartiet över 8,5 % till 1,80
Det går bra för de gröna och med många ungas röster klarar de 8,5 %.

Centerpartiet får 6,00-6,49 % till 6,00
Centerpartiet får 6,50-6,99 % till 15,00
Det går bra för C, men hur bra? Jag lägger pengarna här.

Sverigedemokraterna får 3,50-3,99 % till 4,50
Kalla mig naiv, men jag tror inte på mer.

Kommunfullmäktige Stockholm Stad (v)+(s)+(mp) +12 % till 1,80
Ett handikapp på +12 % räcker för rödgrön majoritet.

Det finns alltså 57 spelobjekt till, så den intresserade får gärna hitta egna spel och tipsa mig om dem. Tänk på att aldrig spela för pengar som du inte har råd att förlora, och på att mina tips ovan inte ska ses som mer än gissningar.

Relaterade inlägg:

1. Valets överraskning: Centerpartiet
2. Och taktikröstarna, så klart!
3. Vilket fantastiskt val!

I gårdagens uppräkning av grupper som kan komma rösta på Centerpartiet glömde jag bort en av de mest uppenbara grupperna: Taktikröstarna! Enligt SvD/Sifo kan nämligen fler än fyra av tio väljare tänka sig att lägga sin röst på ett annat parti än förstahandsvalet. Av dessa anger 27 procent att de kan tänka sig att stödrösta på just Centerpartiet.

Som framgår av min tidigare analys är det kanhända helt onödigt, eftersom att Centerpartiet kommer att lyckas förvånande väl i alla fall. Det syns dock inte i opinionsmätningarna, varför många kan komma att hjälpa Alliansen genom att rösta på Centerpartiet – vilket ytterligare stärker framgången.

Relaterade inlägg:

1. Spela på Val 2010
2. Valets överraskning: Centerpartiet
3. Mina röster går till …

Det finns många partier som kan gå bra i valet på söndag: Moderaterna har vunnit folks förtroende och kan bli största parti, Miljöpartiet kan nästan växa sönder sig, Folkpartiet kan profitera på att vara det enda partiet för försvar, ordning och reda, Kristdemokraterna kanske tilltalar verklighetens folk och tyvärr ser det även ut som en samling rädda människor blivit så frustrerade att de vänder sig till Sverigedemokraterna. Det enda parti som det helt säkert går riktigt dåligt för är Socialdemokraterna.

Jag tror dock att den största överraskningen blir Centerpartiet. Gamla gråsossar som inte gillar Mona Sahlin, unga gröna som inte gillar Lars Ohly, allmänborgerliga väljare som inte vill att Moderaterna ska dominera Alliansen, fria liberaler som inte brände sig på Centern i förra valet, moderna folkpartister som inte tål Johan Pehrson, folk som inte gillar något parti men som upptäckt att Centern finns kvar och faktiskt är ganska pigga – alla skulle de kunna hamna hos Centerpartiet.

Centerpartiet påminner också om en produkt som precis är på väg att växa sig stor på en marknad. I förra valet uppmärksammades Centerpartiet av early adopters, intellektuella skribenter, politiska nördar (tänk gamla Apple-datorer.) I valet på söndag har en större massa hunnit bli intresserade, fatta tycke och också vilja vara med (tänk iPhone-boomen.) Några av de tidiga väljarna har förvisso hunnit tröttna och hoppa vidare, men de senare väljarna är många, många fler. Centerpartiet, mina vänner, kommer att göra ett långt mycket bättre val än vad många tror.

Jag har förresten grottat ner mig i politiska odds och kommer inom några dagar att publicera mina picks för den som är sugen på att göra sig lite pengar på valet.

Relaterade inlägg:

1. Och taktikröstarna, så klart!
2. Mina röster går till …
3. Spela på Val 2010

Jag är mycket intresserad av amerikansk politik, men jag besitter inte de djupa kunskaper som till exempel Johan Ingerö och Billy McCormac kan erbjuda. Det spelar dock mindre roll, ty en annan timbroit, Roland Poirier Martinsson, har nyligen lärt mig att det finns sätt att förutse valresultat med ännu större säkerhet än när en bläckfisk tippar utgången av en fotbollsmatch.

Det finns nämligen en indikator som är långt mer precis än alla politiska experters kvalificerade gissningar och aldrig så noggrant sammanvägda opinionsundersökningar: Resultatet i den All Star-match som varje sommar spelas mellan de bästa basebollspelarna i American respektive National League. Detta enligt Politico, som läst Eric J. Ostermeiers forskning i ämnet.

Varje gång republikanerna tagit över ett tvåsiffrigt antal platser i representanthuset har detta föregåtts av att National League vunnit. Varje gång de ökat med minst fem stolar i senaten har bollsporten förutspått även detta medelst National League-vinst. Och när demokraterna har ökat med minst fem stolar har American League vunnit några månader innan.

I år vann National League för första gången på 13 år, vilket alltså innebär att republikanerna kommer att sopa mattan med demokraterna i höstens val till den amerikanska kongressen.

Relaterade inlägg:

1. Lady Gaga gillar baseboll!
2. Rör inte min kompis, Arizona!
3. Världsmästare? Ja, faktiskt!

Den rödgröna budgetmotionen är så undermålig i matematiken att den ensam är adekvat som grund för att ifrågasätta om vänstern verkligen klarar av att regera riket. Detta har tidigare uppmärksammats av Andreas Bergh, Johan Hedin och Johan Norberg, men siffrorna är så märkliga att de förtjänar att vevas igen:

1. De rödgröna räknar med att få intäkter från höjda miljöskatter, men de räknar inte med att miljöskatterna ska fungera på så sätt att de faktiskt minskar konsumtionen av miljöfarliga produkter och tjänster.
2. De rödgröna räknar med att de ska skapa 5.000 nya jobb med ett nytt riskkapitalavdrag, men de räknar inte med kostnaden för avdraget.
3. De rödgröna räknar med att spara cirka 1 miljard kronor på att avskaffa RUT-avdraget, men de räknar inte med att några hushållsnära tjänster ska försvinna när avdraget tas bort.
4. De rödgröna räknar med att 90 procent ska tjäna på deras politik, men de räknar inte med de 9,3 miljarder kronor i högre skatter som finansierar resten av politiken.

Jag vet ärligt talat inte om det här beror på skönmålning, eller oförmåga, men om någon rödgrön företrädare vill försöka att förklara krumsprången är jag idel öra.

Relaterade inlägg:

1. Dr Bergh klär av de rödgröna
2. Hyfsa debatten: RUT-avdraget
3. Miljöpartiet de kloka

Sveriges kattklubbars riksförbund och Svenska kennelklubben har minst en sak gemensamt – de tycker båda att det kan vara problematiskt att blanda raser. Blandrashundar och huskatter, säger man, kan i och för sig vara fina och friska djur, men det är något av en chansning. De starka och önskvärda egenskaper som renrasig avel bevarat och förstärkt kan gå förlorade, och i vilket fall så blir resultatet av rasblandning svårt att förutse. Ungefär så kan det låta när de talar om katter och hundar.

Här låg tidigare Statens rasbiologiska institut.

Det får mig att fundera på om det är möjligt att ha den synen på katter och hundar utan att ha ett spår av samma inställning när det gäller människor, som det ju inte alls är lika politiskt korrekt att orda om i termer av rena raser och välplanerad avel. Om inte, vad är det då som skiljer människor och andra djur åt på ett sådant fundamentalt sätt att fortplantningen ska ses i ett helt annat ljus?

Se där, en fundering att diskutera. Ni får helgen på er, sedan kommer jag hit och insuper er vishet. (Peter Santesson-Wilson: Du är särskilt välkommen, eftersom jag anat mig till att du har åsikter i frågan).

Relaterade inlägg:

1. Kattens status i samhället
2. Ask not what Ask can do for you
3. PK-poker med MP och S